Rösten som talade tillhörde grevinnan Margareta von Ascheberg  hon var en duktig  och orädd och flitig kvinna.
Så var de framme vid gästgivar gården  och de gick in. 
Med mössan i handen tog gästgivaren hand om den förnäma gästen. 
- Jag önskar en kammare för mig och min betjänt. 
Gästgivaren rev sig bakom örat. 
-Betjänten och hästarna skall jag nog  sörja för  men för nådiga grevinnan blir det värre för det ligger redan en kunglig kurir i gästkammaren. 
- Finns det inte fler än en gästkammare? 
-Jo vi har två men ……. 
-Är den också upptagen?
- Nej inte av människor. 
- Vad menar du gästgivare? 
Han vred och vände på sig och ville tydligen inte berätta det. 
-Nå skall du berätta det? 
Gästgivaren gav sig  och sa: 
- Det är spökkammaren. Ingen vill ligga där. De som har försökt har inte fått ro om nätterna för dom har sett hemska syner.
- Jag är inte rädd. Låt mig sova i spökkammaren. 
Och gästgivaren lät städerskan städa men han fick hålla lyktan åt henne för hon vågade inte vara där själv. Gästgivaren sa till städerskan:
-I morgon är nog inte grevinnan så modig längre. 
Efter kvällsmaten gick grevinnan in på sitt rum. 
-Här ser ju inte alls spökligt ut mumlade hon när hon låste dörren och tände en fotogenlampa. 
Väggarna var målade med ljusa färger och nerstänkta med rödaktig färg och i taket var det vanliga brädor. I hörnet stod det en kakelugn på ett par svarta träben. Det ena var lite snett. 
Sängen var bäddad och på väggen hängde en tavla. Ungefär vid midnatt vaknade grevinnan av att någon stod vid sängen. Hon gnuggade sig i ögonen och tittade upp. Hon blev rädd och reste sig upp. 
Framför henne stod en figur som knappt syntes. Men  huvudet var upplyst. 
Ansiktet var magert och blekt men det värsta var att huvudet var klyvt och ett gapande sår gick ända ner i pannan. 
Men underligt nog fanns det något hos mannen som gjorde att grevinnans rädsla helt försvann och det var hans ögon. De hade ett så bedjande uttryck så grevinnan kunde inte låta bli att prata. 
-Vålnad eller människa vem du än är! Vad vill du mig? 
 Glädje lyste i vålnadens ögon och han sa. 
-Ädla frun du kan göra så att mina ben får vila i vigd jord så att jag får ro i min ande. -Vem är du frågade grevinnan? 
-Jag är en man som för flera år sedan blev mördad i denna kammare. Jag har visat mig för många men du är den enda som vågat tala med mig. 
-Vad vill du att jag ska göra? frågade grevinnan. 
-I morgon ska du begrava mig under den gamla fläderbusken och samma dag ska den skyldiga erkännna. 
Nu  hade grevinnans rädsla helt försvunnit. 
-Jag lovar dig att det ska bli som du vill. 
-Ädla fru jag tackar dig för din godhet. Gud ska belöna dig. Men en sak till vill jag be dig om. Tag av dig ringen och lägg den i mitt öppna sår. 
Grevinnan gjorde som vålnaden ville och i nästa sekund var han försvunnen. 
Äntligen kände hon sig lugn, släckte  lampan och somnade. 

Grevinnan vaknade nästa morgon. 
Vilken hemsk dröm jag haft sa hon för sig själv. 
Men så kom hon att tänka på ringen. Det var ingen dröm det var verklighet. 
Hon bad sin tjänare att hämta polisen. 
En timme senare var några män igång med att gräva under fläderbusken. 
Under busken hittades skelettet av en man och huvudet var klyvt av ett yxhugg. 

-Se efter om min ring ligger i skallen, sa grevinnan. 
Jo den låg där. 
En  man svimmade når han såg detta. När han vaknade igen erkände han att det var han som mördat mannen. 
Nu fick han sitt straff och liket blev begravt i vigd  jord.
Sen dess har det aldrig spökat på Fjälkinge Gästgivaregård.
 

 av Caroline H.